Är usel på att blogga nu jag vet, men det har sina ursäkter. En del har jag redan skrivit otaliga gånger, dom andra håller jag för mig själv.

It's a hard thing faking a smile,
when I feel like I'm falling apart inside

Vet inte riktigt vart jag ska börja men jag vet att jag saknar allt. & varje sekund jag tänker på det blir det bara värre. Jag vill bara spola tillbaka tiden & när jag berättar om våra tider så spyr jag nästan på mig själv för hur dum jag var & vill bara börja gråta av saknad & längtan.

Tro mig, jag saknar ALLT. Från alla småsaker som kan tyckas helt obetydliga till alla de stora uppenbara sakerna - alla små gester, skämt, känslor, leenden, sarkastiska/ironiska (yet så helt underbart roliga) kommentarer, läten, moves som bara du kunde göra, när du gjorde så att jag skrattade ihjäl mig (bokstavligt talat) & inte kunde andas & framförallt kärleken & tryggheten. Allt var oslagbart & jag vill ha det så igen!
INGEN kunde & kommer få mig på så bra humör som du fick mig på!

♥